Buuus

Äntligen har det snart gått tre månader!

Äntligen ska jag snart börja kunna använda min vänsterarm igen fullt ut (=

Nyckelbenet har inte läkt jättesnyggt direkt. Har en knöl som jag hoppas inte ska vara ivägen när jag bär ryggsäck.
För om jag inte kan bära någon ryggsäck kan jag inte he mig ut på äventyr. Utan möjlighet att bära ryggsäck försvinner en mkt stor del av mig, den delen som vill fjällvandra, upptäcka hur små vi männskor egentligen är, där finns den lilla bohemen i mig som vill vara obunden, färdig att åka vars det nu innebär. Men jag är här nu. Skinnskatteberg. Jag måste stanna kvar här till i mars iallafall.

Exjobbet stundar.. Tror mig kanske ha hittat ett spår. Gick en sommarkurs om bränning - Fire Management - som var otroligt intressant och givande. Eventuellt kanske jag gör ett med läraren på den kursen. Det skulle då kanske kunna vara tex hyggesbränning som markberedning. Vilket vore intressant.

Nåväl. Var det allt kanske för tillfället?

Yep.

Galet men utan tuppar eller hönor..


Jag hittade en sida där man kan chatta med folk. Man är totalt anonym från bägge hållen och man vet verkligen inte vars den där personen man chattar med sitter nånstans..

Nyss talade jag med en rysk tjej som bodde i Springfield (?) i Usa. Hon var där för att hennes pappa hade fått jobb där. Sjukt galet!! Gillar man inte den man pratar med avbryter man och börjar en ny conversation på 4 sekunder (=

Jävligt bra träning för engelskan och för att ta människor (= Sen kan man nog bli bra lurad åxå. Men jag vill ju bara surra lite sådär avslappnat med folk som vill surra med mig. Får man en vän ifrån det är det ju bara roligt (=

Kait hette hon, lade just till mig på Facebook. Hon hade 700 vänner!! Dra åt helvette! =P


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Klämmer väl in skolan åxå då..

Första dagen på nyutbildningen "Infrastrukturer för ett hållbart skogslandskap"

Gick finemang. Lite udda att bara hipphappphäpp göra en oresentation om sig själv på engelska.. Bläää!!!

Så oroa dig inte för mig, jag verkar ju ha kommit igång med bloggandet juh (=

Simma lugnt!

Katten som gett nackspärren ett ansikte. *spontant*

Hösten i Umeå var en bra tid.

Jag fick goda vänner som jag hoppas jag får återse inom en överskådig framtid.

Jag lärde mig att kurser är inte alltid så roliga som man kan tro men att vissa kurser kan vara precis så hemska som man trodde från början. I vissa kurser har de en rimlig tro och tanke på en elevs prestation medans andra kräver långt mer än vad jag kan ge. Mer än vad jag trodde en elev kunde prestera.. De där Jägmästarstudenterna lär sig vettiga sker under sina långa fem år och jag kom att gilla dem faktiskt.

Då jag börjar en kurs imorgon som heter "" så var jag tvungen att flytta ned till Skinnskatteberg igen. Något som känns både bra och dåligt. Det dåliga är att jag har många kompisar utanför skolan där i Umeå. Folk jag inte träffat på ett tag och folk som jag gärna hade träffat igen. Men även folk som jag gärna aldrig träffar igen. Ever. Skurt tex.

Flytten hit är ett steg i en riktning som jag måste gå för att få blir klar någon gång med min utbildning.

Ibland är det "Herregud!! Jag är inne på sista året!!" medans andra dagar kan jag mer känna "Jösses, det saknas ju ett helt läsår i poäng till min examen. I telefonkatalogen får jag heta "Mellan två jobb" när andra heter "Skogsmästare" eller "Världens jättebästa jobb". Tro hopp och helvete. Upp som en sol och ned som en blåva all the time..

4 Juni ska klassen samlas för avslutning, var är jag då i min utbildning? i Mitt liv? I Sverige? Många frågor, inga svar.

Av alla jag känner i Umeå kommer två starkt lysande stjärnor att vara dem som gjort intryck på mig och bosatt sig i mitt hjärta. En järv och en liten björn. Hmm, make that två små björnar ;D

Kursen som ska börja är eg en kurs jag inte vet mkt om, jag har bara hört den ska vara bra. Jag trodde därför att lärarna var vettiga men då de valde att tidigarelägga kursstarten en vecka så börjar jag tro annat. Trist när folk "sviker" den bild man fått av dem.

Hmm..

Nä nu är det att gå och lägga sig snart..

Förra natten sov jag här på Magasinet (magget) vid skolan i Skinnskatteberg, natten innan den sov jag 66 mil norrut.. Flytten gick rätt smidigt, jag hade där en etta med pentry så det var inte så mkt som var där, men det blev två fulla bilar :O!!

Far åkte upp lite tidigare än Mor och Bror, vi trödde in allt som skullle hit så vi slapp packa om allt i Örnsköldsvik. Vi kom iväg runt 16:30. Jag körde 66 mil igår (= Det är kul att köra bil. Det var lite kymigt - halvotrevligt - ibland men det gick bra och runt kl 23 var vi här. Rummet var snorkallt nå jävulskt. Elementet var som ohedd på (inte vridit på), ett fönster var som halvostängt å en ventil var öppen.. Det märkte vi först på morgonen.
Far min som är frusen av sig frös så han inte kunde sova, han klädde på sig långkalsonger, byxor, tröja och jacka och vi bytte säng och jag som inte är känd för att vara frusen av mig tyckte att det var som småkallt i den där sängen han försökt sova i. Han sov iaf från 04:30 - 10. Klockan 13 ungefär for han och han kom hem runt kl 20, då hade han lämnat tillbaka kallsängen till Bror också.

Hmm. Det är med försiktigt hoppfulla tankar som Träsleven nu måste - pip å tut - signa ut!

Simma Lugnt!

Jag stänger dörren bakom mig, tar ett par lätta steg nedför brokvisten.
Jag ser mig omkring. De vintervita vyerna får min hjärna att producera lyckoämnen.
Tar ett djupt andetag och känner den kalla friska luften fylla mina lungor.
Den friska luften ger mig kraft att tänka klart.
Andas ut och kondensen blir till ett litet moln. Ett lyckligt fritt litet moln.
Knarret under skorna ger näring till min själ och ger mig goda minnen.
Det är nu först jag lever, det är här jag vill vara.