Buuus

Vi var ute på en exkursion i Tisdags.. Tyckte det var som småkyligt ute så jag tog en fleecejacka och gick på lektion. Ingen keps.
När vi kom ut i skogen så var det helt plötsligt varmare ute så jackan behövdes inte alls. Tänkte lämna den i en bil. Men när vi var ute i skogen så började det sakta komma en skvätt. Som blev till regn, i närmare två timmar.. Tanken kom där efter ett tag "shit, var det den här jackan som var bara vindtät? Eller var den vattenavvisande åxå? Aja, vi märker väl.."

Det var en givande dag. Lärarn vi hade var Börje Drakenberg, en biolog som vi har som lärare lite nu å då.
Han är jäkligt kunnig, han är rolig och engagerande. Det är det som gör det så intressant med hans lektioner, han är väldigt kunnig, är engarerad och är rolig.

Kul skämt =P

- En kompis morfar dog i fredags )=

Jag har ingen mor eller farförälder kvar.. Den sista tappade jag för tio år sen. Morfar.

10 år utan någon Mor- eller Farförälder har på sitt sätt satt (tripp trapp trull) sina spår. Har hänt många gånger jag haft frågor om förr, hur det var förr, hur det såg ut förr.. Men ingen kunde svara. Ingen som fanns där och då på den tiden (på dubbla sätt)

Jag lider med henne, jag vet väl inte exakt hur hon har det, det är en lögn. Jag kan bara jämföra med hur jag hade det, hur jag kände det.

R.I.P Hilmar

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- En kompis har det lite tungt nu. Breaking up is never easy.. Abbas Knowing me, Knowing you.

Ett gemensamt beslut men ändock en o-glad tid.

Lärkan har landat för ett litet tag, men jag är övertygad om att lärkan kommer att flyga i det blå än en gång och inom en överskådlig tid.

"Jag fumlar med formuleringarna, med orden, jag hittar inte dem jag söker, istället för den där lösande meningen. Den där du-förstår-väl-att-du-inte-är-värdelös-utan-att -du-är-bäst-meningen, Den där meningen som skänker hopp och tröst, som ger ditt självförtroende en kick, en boost."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Uff.. Var länge sen jag kände mig så skabbig som jag gör nu alltså. Blää.

"Anders, visst vet du om att det är riktigt osexigt med killar som har dåligt självförtroende?"

Visst, men seriöst? Den som tycker jag är sexig har ju grava synfel.

Jag surrade med CSN i morse (när jag försenad traskade bort mot skolan)

De hade fått in min ansökan och den skulle skickas till någon handläggare snart, ärendet borde vara klart på en vecka eller vad han sade. Han nämnde "handläggare" och "en vecka". Frågan "men när får jag pengarna då?" kändes inte helt rätt/lätt.

Visst, jag behöver pengarna. Men näh, det får väl ta sin tid, jag vet ju att det blir en rätt schysst laddning då jag inte fått nåt från dem den här terminen.

Tick tack, min tid kommer. Bara att ducka och ligga lågt lite just nu.

Pip och tut, det här är Träsleven som signar ut!

Poff pang och hela nötknäpparbaletten!

"Här händer det inte mkt" tänker den stackars själ som klafsar förbi här. Det är rätt. Det händer fanimej inte mkt här inte. Men det ska bli ändring på grejer, det ska bli ordning på torpet (= Men inte barfota. Nä ska ha saker på fötterna, mer kött på bena men framförallt försöka komma på nåt vettigt att skriva. Fast det kanske är där man gör fel.. Man ska nog skriva om allt ömmeste, all möjlig jäkla dynga som man kan komma på eller just när man kommer på det...

Gäss, där satt den!

Jahapp, så har man missat några månader här igen.

Skolan tuffar på och just nu har vi Ekologi, det är mycket intressant och det faktum att de två sista dagarna innebär tentamen känns inte såå farligt. Visst, det är en risk för ångest helt klart. Att under hela sommaren måsta få å gruva sig för hur de där tentorna gick.


Tre veckor kvar som sagt.

Sen är skolan slut för den här terminen och jag kan få fara hem igen (:

men datumet: fredagen den 13 Juni. Nåväl, Det ska nog gå bara bra.

Övik! Jag komomer snart (:

Jag fick pengarna igår. nästan 4 000 kr. Känns bra. Inte en månad för sent. Eller?

Jäpp, nu har man installerat sig.

Jag går i en klass med 41 människor från hela Sveriges yta, nordligasten kommer från Kiruna. Han har väl runt 90mil bara ner till övik å sen ytterligare 53 mil till Skinnskatteberg.

Det är rätt typiskt. Man flyttar och naturligtvis till den byn i Sverige som har det längsta ortsnamnet :P

Skinnskatteberg, Kommer inte ihåg vad det kom från. Nåväl.

Jag har nu gått i tre veckor, börjar lära känna klassen sakta men säkert. Verkar inte vara några mupptruckar i den här klassen heller. Men så har man inte lärt känna alla heller. Men jag tror inte det är nå mupptruckar i den här klassen.

Vädret. Det har varit ganska bra faktiskt :)

Jag har gått i T-shirt och Shorts varje dag :) Har gett mig fan på att använda dem så länge jag bara härdar ut :)

Mötte förra veckan en tant, visst det var "friskt" ute, det var vatten på bilrutorna men det hade inte regnat, och jag kom i T-shirt å shorts å hon hade en vinterjacka å halsduk å mössa :P

Hade två prov förra fredagen, ett i Matte och ett i Träkunskap.

Trä vet jag inget om, Matten blev underkänd :/

Hade ett Träprov på tisdan åxå, det var att känna igen träbitar, säga vilket träslag det är. Det klarade jag precis :P G var 7p jag fick 7p.

På måndag har jag omtenta på matteprovet. Känns trist och är just nu det enda gruset på min hockeyplan.

Annars känns det odelat positivt.

Nja nästan iaf.

Jag är inte med nåt på Älgjakten :( Det är andra året i rad :(

Känns faktiskt riktigt tråkigt. Riktigt tråkigt.


Idag fixade jag Mobilt Internet, Det är väl helt ok, Skitlångsamt på uppladdningen. det var en besvikelse. Kommer bli ett helvette med bilddagboken :(

Nåväl.

Nu har jag kommit igång å här skall det bloggas!! :D

Välkommen!

Hejdå!

//Anders

"Det är frågan, Vad är svaret?"

Hamlet.

Orden är så utnötta nu så själva innebörden är borta.

Om man smakar lite på orden hittar man en undermening. - Självmord

Självmord nuförtiden innebär samma sak som om man dött av naturliga skäl eller om någon blivit tagen av daga.

För inte såå länge sen var självmord ett enormt tabu.

Man straffade självmördare, inte fysiskt, men andligt.

De blev inte begravna på kyrkogården, fick inte vila i vigd jord, fick inga begravningsritualer alls utan begravdes  utan utanför kyrkogården.
Själen blev därigenom för alltid fördömd och förvisad från himmelriket.
Men om man ska hårddra det så led ju inte de döda av det, det var ju deras efterlevande som fick dras med skammen.

Inom litteraturen har man behandlat sin beskärda del av självmördare och Shakespeares Hamlet är kanske det mest kända exemplet vid sidan av Goethes unge Werter.

När "Den unge Werters lidanden" utgavs sägs en våg av självmord ha sköljt över unga män som likt sin idol tog sitt liv. Det är säkert inte sant, en ren överdrift men det underliga i det här sammanhanget är att det överhuvudtaget uppstått ett rykte.

Nu spårade jag ur lite, vad jag eg tänkte skriva var "..att vara eller inte vara med i A-kassan som student.."

Det är ju apdyrt men om man inte orkar med utbildningen av nån anledning så har man nåt att falla tillbaka på iaf..


Inte många veckor kvar till skolan börjar nu, känns som om billjudet blir bara bättre och bättre för var dag som går :(

Börjar få jäkligt ont om stålars, försäkringspengarna från tysklandsfadäsen låter vänta på sig..

Nu är det ju ingen som läser den här bloggen men det känns bra å få skriva av sig lite bara :)

Var på Dansmaran i helgen v. 5.

Dansade på fredag med två tjejer jag verkligen gillade, jag kände på mig att dem får man aldrig se igen, spec inte då jag åker ner så snart till södra sverige igen..

Dansade med dem på lördagen åxå, tänkte man skulle "göra bort sig" och be om numret kanske, eller ok inte numret men typ om de har nån lunar eller msn så man kunde tala lite med dem utanför maran, hur stor är chansen att man kommer att dansa med någon av dem igen? den ena hade just börjat fara ut å dansa så den kan ju få för sig att det var skittråkigt och helt enkelt sluta innan sommaren..

Men gjorde jag bort mig? nej. det var förjävla tråkigt och jag fick faktiskt en jäkla ångest över det.

Jag hade en trevlig inneboende här åxå på lördagen, en kompis från Jämtlands djupa skogar som hade bestämt sig att fara hit trots att hennes kompis bangat.

Det var helt ok på maran, träffade lite kompisar jag inte sett på ett tag och det var trevligt :P

På söndagen tog jag å min inneboende en promenad för å hitta på nåt innan hennes buss sku gå på kvällen.

Så det blev en långpromenad in mot stan å vi träffade på en kompis där som var hundvakt åt "räkan", en jätte.. STOR hund :P en snäll Grand Danoise (eller hur det stavas)

Av en ren slump den där dagen träffade jag en helt ny bekantskap.

Intrycket vart enormt.

Plötsligt var den enorma ångesten som totalt bortblåst! :/ Det var som att den ens inte existerat :/

Jag, hundvakten å den här nya bekanskapen såg på en film på kvällen åxå.

Jag var faktiskt ut och red med dem på måndagen, men det var för att jag faktiskt tycker det är kul att rida :P *ssch! säg det inte till nån*

Den där kompisen gjorde ett så starkt intryck på mig så jag kan inte släppa det/henne.

Jag bygger upp murar och vinner, jag får bort henne ur skallen men så fort jag ser henne rasar alla murar och jag börjar om på nytt igen :/

Jag har ju så förbannat kort tid kvar!

VARFÖR SKA SÅNT HÄR ALLTID HÄNDA NÄR JAG INTE HAR "TID" FÖR DET?

så FÖRBANNAT typiskt!!

Helevete!


Det var ett solklart fall av "You had me at hello" :(

Du säger "jag tror jag gett upp allt nu"

Jag frågar om det gäller någon viss person/sak eller om det gäller "allt-allt".

Du svarar "allt". Jag tittar rakt in i dina ögon, där finns inte ett spår av minsta osanning..

Det hugger till i mitt inre, likt från ett hugg från en dolk av renaste is går en våg av kyla i magen.

Jag tänker " Hur kan en så glad och sprallig person, så vacker och underbar vara så.. såå..

Sån?

Helt gett upp hoppet, helt kastat in handduken. Som om lågan där inne sakta blivit mindre och mindre av att fått höra negativa saker om sig så ofta och så länge och bara väntar på en vindpust, inte frukar att en vindpust ska komma inte som i något negativt utan som om det vore något bra.

Väntar på den sista vindpusten.

Jag blir så maktlös, vad jag än förmår min mun att ljuda för ord så kommer det inte fram.

De hårda orden har förstört ingången för de snälla bra peppande orden.

Jag vill bara skrika rätt ut! SKRIKA! Bara skrika rätt ut att du är ju inte värdelös. Inte det minsta.

Skrika tills mina lungor inte kan hålla mer luft, tills jag måste ta ett nytt djupt andetag och fortsätta skrika. HÖGT!

Jag önskar lite att du var som en robot där jag bara kunde skruva lös din skalle och koppla om kablarna lite så du skullle förstå vem du är och så du skulle lägga ner de här tankarna.

Jag fruktar d. Jag kan inte ens ta ordet i min mun.

Muerte

Ögonen tåras, men jag blinkar bort det snabbt och skyller snörvlingen på kylan utomhus..

Jag fruktar inte min död. Utan din.

Utan dig har jag ingen skugga.

Vi är inte ihop, vi är bästa vänner. Som kompis vill jag inte se dig såhär.
Inte som i att jag aldrig vill se dig, utan som i att jag klarar inte av att se dig såhär.

Jag vill hjälpa dig men vad jag än säger blir det inte rätt, jag försöker hitta de där orden, de orden som löser allt likt en universialnyckel till det skåp på ditt hjärnkontor där de där spökena bor och suga upp de jävlarna med dammsugaren och sedan kasta in dammsugaren i en brinnande majbrasa..

Jag fumlar med orden, jag hittar inte dem jag söker, istället för den där lösande meningen. Den där du-förstår-väl-att-du-inte-är-värdelös-utan-att -du-är-bäst-meningen, Den där meningen som skänker hopp och tröst, som ger ditt självförtroende en kick, en boost.

Men vad får jag fram, en massa ord som inte finns och jämförelser som är helt irrelevanta..

Kattskit

MAKTLÖS!

Väntar på sista vindpusten

SKRIKA TILL LUNGORNA ÄR TOMMA! HÖGT!

Hur ska jag få dig att förstå att du är bra? att du är bäst?

*snörvel*

Du kom en dag, en aftonkväll i skönaste februari.

Ditt sällskap kändes till en början ovant, men det uppskattades.

 

Försiktigt trevande händer, sedan allt intensivare..

 

Du fick mig fast i ditt grepp..

 

Där var vi plötsligt, du och jag i min soffa med armarna runt om varandra,

 

Där var jag - Anders - och där var du - Ensamheten -.

 

Jag skrev ditt namn i snön, som ett försök att bli av med dig. ”När ditt namn töar bort försvinner du ur mina tankar, när ditt namn töar bort finns du inte mer, då finns du inte med mig mer” tänkte jag.

 

Försvann du gjorde.

 

Hittade en ny kompis som hette Sällskap.

 

Sällskap träffade dock Bilkrock en pannkaksdag i sköna april.

 

Bilkrock ledde mig till sin kompis Isolering.

Sällskap gjorde ej sällskap med mig mer.

 

Månaderna gick då det plötsligt knackade på dörren.

 

Där stod du igen. En kompis hade du med dig också.