Buuus

Läste på Facebook om en grupp som hette:

"Vi som vill avskeda lärare som rätta en dyslektikers skrivbok med rödpenna"


Jag klarar inte av såntdär.. Den lilla läraren i mig hoppar fram och skriker nåt om en whiteboardpenna i ögat..


"Vi som vill avskeda lärare..". Låter fint. Men syftas det månne på EN lärare eller lärare rent generellt?


"..avskeda lärare som rätta en dyslektikers.." Nu syftas det på en specifik elev.



Det är för mkt talspråk i det.


"Läraren som rättade en dyslektikers.." Det går bra ihop däremot.


"Vi som vill avskeda lärare som rättar dyslektikers skrivböcker med en rödpenna" är också ok.


Men sen känns det fel, för att varför ska man rätta en skrivbok med rödpenna egentligen?

Är det inte en röd penna? Två ord?

*suck*


Sen känns det fel igen. Man får inte anmärka på det.


De har ju dysleksi. Då får man inte klaga på hur de skriver.


"Vi som vill avskeda lärare som rättar dyslektikers skrivböcker med röd penna" är mitt sista bud.

Möjligtvis

"Vi som vill avskeda lärarna som med röd penna anmärker på dyslektikernas förmåga att författa sig skriftligt"

eller

"Vi som vill avskeda lärarna som med röd penna kritiserar dyslektikernas förmåga att skriftligen formulera sig."

Äh vad fan.. Det här blir min sista mening:

"Vi som vill avskeda lärarna som genom okunskap låter den röda pennan användas i alldeles för stor utsträckning vad det gäller korrigeringen utav det som en person med dysleksi har skrivit".

Det får duga..

Det är nog inte kul alls att vara dyslektiker. Men det här är inte kul heller. Ordperfektionist eller vad fanken det kallas. Jag vurmar FÖR mycket om det svenska språket för att det ska vara nyttigt/värdigt..

Ja.. Pip å tut/Signar ut!!


PS. Vaddå göra en höna av en fjäder? =D .DS