Buuus

Jag har just fått ert upphetsade brev angående min räkning till er, där ni påstår att ni kunde förorsaka problem för mig eftersom ni tyckte att räkningen skulle ha betalts för länge sedan och att ni inte kunde förstå varför detta inte blivit gjort.
När ni talar om problem, låt mig få upplysa er lite.

År 1907 köpte jag ett sågverk på amortering, år 1908 en oxkärra och timmervagn, två hästar, en bössa, en traktor, en coltrevolver och ett par dräktiga svin.

År 1909 brann sågen och lämnade inte ett förbannat dugg efter sig, utom en stor rykande hög med aska.

År 1910 dog en av hästarna, och den andra lånade jag ut till en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Samma år dog min far, och min bror hängde dom för häststöld. En rallare gjorde dessutom min dotter på smällen och jag var tvungen att betala en doktor 440 kr för att hindra att bastarden blev min släkting.

År 1911 fick en av mina pojkar påssjuka som gick ner på honom och han blev tvungen att kastreras för att rädda livet. En dag for jag ut och fiskade och jag förlorade den största gädda jag någonsin sett, och två av mina pojkar drunknade på kuppen. Ingen av dem var den som var kastrerad.

År 1912 stack min fru med en neger, men hon lämnade ett par svarta tvillingar som souvenir, så jag gifte mig med pigan för att hålla kostnaderna nere. Hon var en kall potatis och jag hade problem med att tillfredsställa henne, så jag gick till doktorn igen. Han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne att komma, så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte att tiden var mogen så stack jag ut bössan genom fönstret och tryckte av. Nå, för att göra en lång historia kort: Min fru sket i sängen, jag själv blev avbruten och den bästa ko jag någonsin har haft ramlade död ner med ett skott i pannan.

År 1915 brann resten av mina byggnader ner till grunden, och jag började att dricka. Jag upphörde inte med den vanan förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och njurproblem. En tid gjorde jag inte annat än drog upp min klocka, och sprang och pissade.

Året därpå tog jag mitt förnuft till fånga, och beslöt att göra ett nytt försök. Så jag köpte en självbindare, en tröska och en gödselspridare, men en cyklon drog förbi och blåste iväg alltihop till nästa socken. Min nya fru slog sig ihop med en gårdfarihandlare, min son torkade sig i arslet med en majskolv som var indränkt med råttgift, och någon bastard sköt testiklarna av min pristjur.

Nu är jag så fattig att om det kostade att skita, så skulle jag vara tvungen att spy istället. Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smör i ändan på en vildkatt med en strumpsticka.

Och nu säger ni att ni kan förorsaka problem för mig. Det enda jag kan säga, mina herrar, är att ni är hjärtligt välkomna att försöka.

Med vänlig hälsning - Axel Persson.